Den svenska bredbandsmarknaden har genomgått en utveckling där tidigare monopolstrukturer har brutits upp, och marknaden har delats in i tre värdenivåer: svartfibernivån, kommunikationsnivån och tjänstenivån. I Sverige har kommunala stadsnät främjat en öppen marknad där operatörer och tjänsteleverantörer kan konkurrera genom att hyra fiberinfrastruktur, vilket skapar förutsättningar för ökad konkurrens och effektivitet inom bredbandssektorn.
Med bredband och internet så har den tidigare traditionella monopolistiska kabel-TV och telekom-marknaden öppnats upp och delats in i olika värdenivåer. Bredbandsaktörerna verkar i dag i huvudsak på tre nivåer: svartfibernivån, kommunikationsnivån samt tjänstenivån. De två första kallas i telekomsammanhang för grossistnivå. I de allra flesta fallen är det avgörande för ett stadsnät (eller ett annat bredbandsnät) att hålla ihop grossistnivån för att skapa synergieffekter, volymfördelar och driftsäkerhet. Den högsta nivån, tjänstenivån, sköts av privata aktörer och ska så göra. Grossistnivån är emellertid oumbärlig för de flesta stadsnät att kunna fortsätta verka inom. Utan denna försvinner möjligheten att verka på en praktisk stabil grund med avstannad utbyggnad samt minskad konkurrens som följd.
Den stora skillnaden mellan Sverige och övriga europeiska länder är just hur bredbandsinfrastrukturen gjorts tillgänglig och öppnats upp för konkurrens. Genom de kommunala stadsnäten har det i Sverige utvecklats affärsmodeller som i hög grad separerar den grundläggande infrastrukturen (grossistnivån) från slutkundstjänsterna. Det öppna stadsnätet möjliggör alltså för aktörer, globala som lokala, att träda in på marknaden utan att själva behöva bekosta investeringen i den grundläggande fiberinfrastrukturen. Operatörer och tjänsteleverantörer kan istället välja att hyra grossistprodukterna svartfiber eller kapacitet på en konkurrensutsatt marknad till låga priser. Stadsnäten bidrar till att operatörer och tjänsteleverantörer kan bli effektiva och få stordriftsfördelar genom att själva välja investeringsnivå i värdekedjan. Denna modell har varit framgångsrik och har stimulerat konkurrensen på tjänstenivån med allt fler aktörer i hela värdekedjan som följd.
Den aktör som ansvarar för svartfibernivån, vanligtvis nätägaren, hyr ut svartfiber åt exempelvis operatörer.
Den så kallade kommunikationsnivån består av flera olika nivåer/funktioner. Aktören/aktörerna som ansvarar för kommunikationsnivån kan liknas vid trafikledare som dirigerar, administrerar och aktiverar nätet. Det kan också ingå att säkerställa att det finns en plattform som möjliggör att innehållstjänster från flera konkurrerande tjänsteleverantörer och operatörer erbjuds till slutkunderna. Såväl nätägaren som en eller flera externa aktörer kan ansvara för de olika delarna av kommunikationsnivån.
Den nivå där tjänsteleverantörer erbjuder sina tjänster till slutanvändaren.